Vet inte riktigt

Jag vet inte riktigt om jag ska anpassa mig
efter stockholmarnas tempo eller om jag ska fortsätta
gå mitt egna tempo som jag har.
Det är la inte världens snabbaste tempo, men å andra
sidan så brukar jag ju sällan stressa då jag går i mitt tempo heller.
De där kommer nog eftersom, kommer nog att anpassa mig allt
eftersom, men bara just nu känns de som att man kanske ska
försöka anpassa sig.. men å andra sidan, varför ska man vara
som alla andra??
Duger det inte att vara sig själv??
I vissa stunder känns det inte så.
Jag ska ge några exempel här:

Jag känner själv att jag valt rätt utbildning för mig.
Denna utbildning "Resor och Arrangemang" är något som jag är
intresserad av, något jag brinner för. Resor.
Gillar geografi väldigt mycket, men önskar att jag kunde mer.
Ibland när jag pratar med folk känns de som att de inte tar min
utbildning på allvar, att de bara tror att vi ska bli reseledare eller
att vi liksom bara leker oss igenom studierna.
Har fått frågan "behöver man verkligen en utbildning för ett sånt jobb?".
När jag sen svarar vad de e man gör, så förstår dom ändå inte.

Jag vet att jag själv inte tycker att jag ser bra ut.
Folk säger att jag e söt och så ibland, inte ofta.. men de händer.
Sen när man får blickar från folk om hur jag ser ut, liksom att jag inte är pinnsmal
så känns det bara ännu värre. Jag känner mig verkligen som ett berg då.
Kan ge ett bra exempel:
Idag på bion så var det ett par som hade stolarna bredvid mig och på andra sidan
satt det "normala" människor. Tjejen bara "kan inte jag få sitta där?? sen tittade hon
mot mig för att han skulle titta.. och han bara "nej".
Det kändes inte särskilt kul. Verkligen inte.
Så det gör att jag mår ännu sämre. Som att jag inte har nog dåligt självförtroende.
Även om jag går ner typ x antal kilo.. kommer jag att må bättre rent psykiskt för att jag är smal?
Mår man bättre psykiskt om man är smal?
Jag vet inte.. men ska ändå fortsätta kämpa mot kilorna, dels för min skull, och dels för alla
andras skull.. så slipper dom se mig så här.
Vart i Sverige passar jag in??? Ingenstanns just nu känns det som.

Kommentarer
Postat av: Anna

Du får ju inte anpassa dig så att du förändrar dig och blir någon annan. Men att anpassa sig till stockholmarnas tempo kan jag tänka mig underlättar en del ;) Jag försöker fortfarande anpassa mig med alla långsamma här och blir jätteirriterad när man är o handlar eller whatever och allt tar en evighet, hade jag varit bättre på att anpassa det hade jag ju sluppit bli irriterad...

2009-02-22 @ 20:06:40
URL: http://annamopp.blogg.se/ny

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0