Twinkle

Åååh..
Jag vet faktiskt inte varför jag tänker som jag gör ibland,
men så här känner jag just nu.
Alltså.
Jag är singel.
No surprise.
Och ärligt talat så har jag nog faktiskt inte känt att jag har
velat ha någon riktigt riktigt mycket heller.
Vad jag menar.
Visst, jag har varit intresserad av personer, det har jag.
Men jag har inte legat vaken om nätterna och gråtit mig
till sömns på länge nu.. det var nog ett år sen sist.
Olycklig kärlek kallas det.
Sedan jag var tillsammans med mitt ex i det förhållande som
höll i ca 5 år, så har jag haft tre korta förhållanden.
Det längsta har varit 1½ månad.
Det är faktiskt jag som gjort slut med killarna.
Har inte känt att det har varit rätt för mig.. så istället för att det
ska bli allt för seriöst, så valde jag att avsluta det, det kändes inte rätt.
Som sagt, sedan mitt långa förhållande så har det gått tre år nu. Tre år!
Tiden går fort.. och jag börjar bli äldre.
Visserligen är jag inte gammal.. jag fyller 25 år i slutet av Juli,
MEN på insidan känner jag mig äldre än vad jag faktiskt är.
Har varit med om mycket i mitt liv som har gjort att jag har
vuxit som person, och i mitt tänk så resonerar jag ibland på andra
sätt än personer i min omgivning.
En kompis frågade mig ikväll hur det gick med killarna.
Jag sa väl: "Nej det går inte alls".
Då sa han: "Tråkigt att höra".
Han har kanske rätt i det han sa.
Men min första tanke var: "Är det så hemskt att vara singel??"
Nu har jag visserligen kommit till den punkt att jag faktiskt skulle
vilja ha någon.
Någon att tillbringa resten av mitt liv med,
någon att älska,
någon som älskar den jag är.
Någon man kan dela saker med.
Någon som kan få en att skratta,
och som kan skratta åt/med mig.
Någon som respekterar mig och som jag kan respektera.
Men vart finns han?
Kanske har jag träffat honom redan, kanske inte.
Men jag tror på ödet, och när tiden är mogen så dyker han upp.
Kanske har jag redan lärt känna honom lite, vem vet?
Han får gärna dyka upp, men vi får väl se.
Det kommer väl när det kommer.
Just nu känner jag att jag gärna vill lära känna en kille bra och sen satsa på ett förhållande.
Att det liksom inte får gå för fort. Men samtidigt så kan man inte vänta för länge heller känns
det som, för då kanske man liksom har mist sin chans.
Tänk om det finns någon som faktiskt är intresserad av mig?!?!
Kan han då inte visa sig mer synlig då?