Nu är man själv

Detta är nog första gången jag är riktigt riktigt själv på tre månader.
Vilket är riktigt skönt.
Behöver lite tid att tänka, vilket jag också har gjort.
Har insett vissa saker som är på tok för personliga för att lägga ut här.

Men det har varit kul att bo här i Stockholm.
Har lärt mig en massa nya saker, både om mig själv och om mitt yrkesliv.
Brorsan har tagit bra hand om mig här.
Bodde i en liten hörna med en massa flyttkartonger som väggar.
Det funkade, det gjorde det verkligen.
Var på IKEA och köpte lite möbler som jag hade, får tacka brorsan som
bar hem de största sakerna och att jag fick ta de lättaste.
Men nu har brorsan flyttat och jag har flyttat med honom, nu bor jag en
station närmare praktiken, en station närmare centrum.
Men snart flyttar jag tillbaka igen.
Tillbaka till Skellefteå.

Lite av mitt gamla liv kommer tillbaka.
Medans lite av mitt gamla liv försvinner, på gott och ont.
Vet inte riktigt hur det kommer att bli när man kommer tillbaka.
Ska bli intressant.

Riktigt nyttigt var det för mig att vara ensam nu någon timme.
Har funderat kring en hel del som sagt.
Visst borde jag prata med någon om det.
Mina vänner säger att jag kan prata med dom och det kan jag.
Men jag vill inte störa dom en lördagkväll.. då har dom annat för sig.
Vill ju inte vara i vägen, vilket jag inte är.. men som sagt vill inte förstöra
någon annans lördagkväll.
Får la helt enkelt ta det när jag kommer tillbaka till Skellefteå igen.

Satt och pratade med min handledare igår om mina betyg på min utvärdering,
kan väl säga att vi var ganska så överens.
Kommer bli både trist men samtidigt skönt att lämna resebyrån, för jag gillade
de som jobbade där.. men samtidigt kanske inte den yrkesrollen.
Har kommit fram till vad jag vill jobbat med, och vad jag inte vill jobba med,
så det är ett steg i rätt riktigt i alla fall.
Får se vart framtiden bär av. Den blir intressant i alla fall.
Har planer på var jag vill bo i alla fall, men vi får se om det blir som jag vill eller inte.
Det blir väl i och för dig vad man gör det till, men det måste ju finnas jobb där man
ska bo också.

Detta blev nästan en hel novell.. men kände för att skriva av mig lite.
Behövde det.
Men vore nästan bättre om jag fick prata av mig, för det är något som jag
verkligen skulle behöva. Finns ett fåtal personer som jag litar på till 100%,
tack för att ni finns, hoppas ni vet vilka ni är.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0